inte en enda dag

Det går inte en dag utan att jag tänker på Hawaii och saknar min ohana. Nu med höstmörkret hängandes som tyngder på min rygg är det svårt att inte fantisera om varmare och ljusare ställen. Ta mig inte fel. Jag älskar att plugga till arkitekt och min klass är fantastisk. Jag har verkligen börjat bilda mig min egen umgängeskrets med både vänner i skolan och utanför. Jag börjar verkligen trivas i Umeå och börjar se min plats här. Men varje gång jag tänker på Surfing the Nations tar mitt hjärta ett extra skutt och jag längtar tills nästa gång jag får se ön, människorna, organisationen jag blivit förälskad i. Gud låt det bli snart!