effektiv

Idag har varit min första dag som jag verkligen har haft tid att göra vad jag har fått ansvart över. Jag älskar det, men första dagen är alltid mycket att göra. Men eftersom jag gillar det så himla mycket har jag också varit så himla effektiv.

Som ni säkert vet så jobbar jag med hospitality(gästvänlighet) här och nu när jag inte längre är en del av ledarskapsskolan har jag fått mina egna ansvar. Ett av dem är att göra välkomspaket och kort till alla som kommer hit(gäster, nya inters eller staff) och också att bädda sängar till gästerna som kommer. Så idag har jag fyllt upp med massor av nya kort, gjort alla välkomspaket som jag kunde göra med vad vi har och bäddat tio sängar + att jag har bakat för Ulu Pono(barnverksamheten) och hjälp till lite i slutet. Effektivt och jag älskar det!

På Ulu Pono idag hann jag bara vara med en liten stund i slutet. En liten pojke som heter Kavan(vet inte hur man stavar det, men det låter så) frågade om multipliceringskort vad det var för något. Ni vet de där korten man hade i skolan för att lära sig multiplikationstabellen där talen står på ena sidan och svaren på andra. I alla fall, den här killen, Kavan, han är bara sju år och har precis börjat med matte. Jag gick igenom lite grejer med honom och började efter det testa honom lite med de korten. Han lärde sig så himla fort och fick nästan rätt på allt. Självklart älskade jag det eftersom jag har en liten, eller ganska så stor, passion för matte. Den pojken kommer ärligt talat bli ett geni!

mahalo&aloha

Kärlek från alla hörn

Jesus är GOD! Just nu känns livet så himla bra! Det känns som jag är helt rätt, jag vet att Gud vill ha mig här. Jag jobbar med barnen här i området och älskar det. Bara ger dem massor av kärlek. Vi fick förresten veta förra månaden att de barnen som kommer till oss, som tidigare var de jobbiga i klassen, nu faktiskt är de barnen alla lärare vill ha på deras lektioner. De har blivit så himla bra och jag är helt säker på att det bara handlar om Jesus.

Jag har precis slutat SLS så nu har jag inte längre en massa läxa som hindrar mig från att skriva på bloggen. Jag ska inte bara klaga på det, men det är en stor del till varför jag inte har skrivit på länge.

Den här veckan kommer att bli så himla bra. Idag började Pipemasters(surftävling) och vi var där och kollade. Vi tog massvis med kort och jag hoppas att de kommer vara fina. KäregodeGudgörminakortfinaAMEN. På fredag är det North Shore häng med Ohanan. Kommer nog ha go lovsång och grill. Kanske kolla lite på tävlingen och ha det gött. På lördag åker vi till vattenparken igen och har en tävling, men får antagligen skoja runt lite också. Och sen på kvällen blir det surfers church. På söndag åker vi säkert till kyrkan (vi träffade Jay Adams där i söndags) och det är ju alltid kul.

Så livet är gött. Saknar ju såklart vänner och familj. Men Gud har kallat mig och jag är tacksam.

mahalo&aloha

mycket att göra

Ojoj, det har allt varit väldigt upptaget det senaste, speciellt den senaste veckan..

Just nu har jag väldigt mycket läxor. Jag ska läsa ut en bok och skriva en uppsats på den, skriva nyhetsbrev, göra en ministry map, kolla på en pridikan och skriva en uppsats på den, ha ett bibelstudie och ha en lektion för intersen. Ibland känns det inte som jag hinner med något annat än läxa. Även om jag är dålig på att ta mig tiden.

I alla fall, det är mycket att göra, men än så länge känns det fortfarande 100% rätt. Jag älskar att vara här. Jag trivs som fisken i vattnet. Jag utvecklas så himla mycket i mig själv och jag utvecklas så himla mycket i Gud. Det är lite svårt att ta den tiden jag behöver med Gud varje dag när jag har så mycket annat att tänka på. Jag angtar att Gud kommer välsigna mig med tid om jag bara ger honom tid. Men ibland är det svårt att resonera.

I onsdags var vi ute på stranden med barnen. Jag och Michaela tog med ett barn ut på en paddelboard och hittade på sånger och kollade på sköldpaddor och delefiner. Än en gång inser jag hur underbart välsignad jag är att få vara kallad till paradiset. Jag älskar att få tid med barnen en och en. Många behöver nämligen lära sig vad respekt är och ibland känns det som man behöver konsertrera sig mer på att säga till dem än att ha kul med dem. Men när man är med bara en av dem inser man att de är goa, det går att ha kul med dem och att de bara behöver kärlek.

På ulupono vi har här i Wahiawa har vi precis börjat ha konstskola. En kille som heter Robert lär ut tekniker till barnen så att de ska lära sig att måla. Det är jättekul att se alla konsentrera sig på det sättet. Att det är så kul att de blir helt tysta. Ibland kan det vara svårt för vissa, men det är bara att ha tålamod. Det är en ny kille som har börjat hänga i Uluponogänget med de andra barnen, Jordan heter han. Han är en av mina nya favoriter. Man märker att han nog aldrig haft någon som riktigt har uppmuntrat honom och det känns därför bra att få vara där. Han är jättego och förtjänar uppmuntran. Han vill alltid visa upp sina grejer för mig för att få höra de där orden som inte riktigt han får höra hemma. Det ska bli kul att få se hur han utvecklas under året. Jag hoppas verkligen att han kommer att vara kvar på Ulupono.

mahalo&aloha

En vecka i paradiset

Nu har jag varit en vecka här på Hawaii. Ärligt talat så var jag så himla nervös för att åka tillbaka, och flyget gjorde det helt klart inte bättre, alldeles för mycket tid att tänka på. "Tänk om detta inte alls är vad Gud har tänkt säg för mig?", "Umgicks jag verkligen med någon av dem som är därborta just nu?", "Kommer jag klara av att gå en ledarskapsskola och är jag verkligen en ledare?" osv. Men nu när jag väl är tillbaka och har varit här en stund kan jag inte säga annat än att jag absolut älskar det!

Idag hade jag ett möte med Charis och Suzanne(de som leder SLS). Vi gick igenom ett egenskapsprov som jag hade gjort tidigare. Det gick ut på att undersöka vad för slags ledare jag är, vad jag är bra på och vad som jag borde göra här på STN. Det va så otroligt bra! Jag fick reda på mycket om mig själv som jag inte riktigt visste. Egenskaper som jag har som kan bli så himla mycket större. Jag är så glad att jag får chansen att göra SLS och lära mig mer om mig själv och om mina gåvor!

När vi var klara med mötet fick jag mitt schema för vad jag ska göra de kommande tre månaderna. Jag kommer få jobba med ulupono(barnverksamhet) och Hospitality(gästvänlighet). Mitt förstahandsval var internshipstaff, men när jag fick reda på att jag ska göra ulupono blev jag jätteglad. Det ska bli kul att leka med barnen, lära dem saker och bara vara där för dem. Så jag är glad!

Imorgon har vi dawn patrol vilket innebär att vi går upp tidigt på morgonen för att surfa, bara vår ohana. Det är bara en gång i månaden och ska bli så himla roligt! Första gången för surf för mig sen jag kom tillbaka till Hawaii.

mahalo&aloha

Bärarlag

I söndags när jag åkte hem från Frizon satt jag och två kompisar och pratade om föredetta ungdomsledare. Charlotta, som min ena kompis heter, berättade att vi hade gjort ett bärarlag för några år sen för att kunna ha två ungdomsledare samtidigt under en period. Jag som inte visste vad bärarlag var frågade vad det betydde. Hon förklarade att det är när församlingen går ihop för att kunna betala en viss summa för att sedan kunna ge detta till ett visst endamål, i detta läget handlade det om att ge en lön till en extra ungdomsledare.

Efter mötet idag så satt jag och fikade, snackade och skrattade med mina kompisar. Efter en stund kom min kompis mamma fram till mig och frågar lite om Hawaii, när jag ska åka, hur det känns osv. Sen berättade hon att när min vän åkte till Thiland hennes andra gång(hon är missionär där) satte kyrkan ihop ett bärarlag för att kunna stötta henne ekonomiskt. Hon berättade även att kyrkans missionsgrupp skulle ha ett möte på torsdag och om jag ville så kunde hon ta upp att jag ska till Hawaii och starta ett bärarlag för mig. Jag tackade självklar ja och sa att jag gärna skickar lite mail och så om de ville veta hur det går för mig.

Jag tycker det är så otroligt att jag för en vecka sen inte ens visste vad bärarlag var och att jag idag antagligen fick ett under mig. Att Gud kan förbereda mig på något som ska komma framöver. Jag tycker det är fantastiskt att Gud vet exakt vad som kommer hända, att det är han som skrivit mitt livs berättelse. Jag tror vi själva ofta glömmer av det, tror att vi själva vet bäst. Men vi alla måste verkligen våga lita mer på Gud, för han vet vad som är bäst för oss!

mahalo&aloha

Jag ska tillbaka!

De senaste månaderna har min bön till 90% handlat om Hawaii. Jag har frågat Gud om det är meningen för mig att åka tillbaka eller inte och mer eller mindre ställt ett ultimatum: Om jag ska tillbaka ge mig visum. Men människa som jag är har jag ändå tvekat och kollat efter andra vägar. Trott att jag kanske inte ska åka även om jag skulle få visum.

Men nu i efterhand kan jag se att Gud har varit övertydlig:
1. Jag kom in på en linje uppe i Luleå. Även om jag funderade över det känns Luleå väldigt väldigt långt borta.
2. I torsdags fick jag mitt visum. Ett visum på tio år. Kan Han vara mer tydlig än så? "LINDA, du SKA till Hawaii!"

Såå, i slutet av månaden åker jag iväg till min familj på Hawaii igen. Jag hoppas på att få ut så mycket av Gud och mig själv som möjligt på ett år på andra sidan jorden. Visst, jag vet att varje stund inte kommer vara lätt, men jag vet att Gud har en plan för mig där. Och även om det kommer bli knapert med pengar så vet jag att det är värt det. Gud kommer välsigna mig på såå många sätt och det är värt mer än allt annat!

mahalo&aloha